Idag är det Februari den 1 år 2017 och det har hänt mycket sen 1.1.2017 allt från explosioner i Bagdad, till ISIS attacker i Mousel till masskidnappningar i Basra och andra städer i södra Irak och sedan till runt om i världen med all flykting kris, för att inte tala om Finland som fortfarande tvångs utvisar Irakiska asylsökande även efter löftet som Juha Sipilä gav då de först kom till Finland att han tänker öppna sitt hem för dem, men det slutade med att kastas i fängelseceller där de delar en säng och vid deras sida finns en toalett och i detta rum så äter de.
Mitt hjärta gråter och blöder varje gång jag tänker på alla dessa människor som begick brottet med att välja ett land som noll respekterade dem som människor – ett land som lovade tomma löften.
Eller de fall där en man tas från den personen de älskat och startat ett liv med, för att sedan få ett negativ beslut och på pekning ” du borde inte ha ingått ett förhållande med en asylsökande”
Hur kan man bara säga så? Hur kan immigrationsverket se på asylsökande som icke värdiga människor att ingå ett förhållande. Har de någonsin tänkt varför många finländska kvinnor väljer att binda sig med asylsökande?
För att dessa män har upplevt ALLT! och då menar jag verkligen allt. Fara, hot, hunger, fattigdom, död, sorg och till sist har de vuxit upp till starka män – där inget kan skrämma dem mera eller krossa dem. MEN det de inte visste att det kommer att komma till den situationen där ingenting av dessa hjälper – då ett regering noll värde sätter dessa människor och börjar ta beslut av människor liv utan att granska eller erkänna faran dessa kommer att befinna sig i ifall de skickas tillbaka.
När en person son Nerg påstår att tvångsutvisning är den sista utvägen de väljer – och då är det deras nummer ett prioritering att tvångsutvisa irakiska asylsökande som fått två avslag och som även väntar på att högsta domstolen skall ge ut den sista beslutet.
Hur jag än tänker på det som pågår just nu så blir jag allt mer rädd – kommer vi att ha en tredje världskrig? Kommer vi att bli flyktingar igen? eller skall vi kriga för vårta land – vilket är vårt land då? Finland? Irak?
Jag nekar inte att Finland har varit mitt hem sedan 1991 men idag så känner jag mig inte säker på det mera. Eftersom jag har börjat se Finland med helt andra ögon. Landet jag växte upp i och var stolt över att jag var en del av den ser mig själv som en främmande.
När jag äntligen hittade mig själv bland alla mina syskon och bröder från Irak så visste jag nog vad det är jag vill och vad jag måste göra.
vi gamla irakiska flyktingar, vi är dom som har gjort att Finland förändrades så här mycket mot flyktingar, speciellt då jag tänker på här finns många Irakier. När gamla irakiska flyktingar inte stöder eller hjälper sina egna irakiska bröder hur skall den finländska folket göra det? Jag måste ärligt talat säga det här JAG SKÄMS ÖVER DE GAMLA IRAKISKA FLYKTINGAR! jag så skäms över att de har kunnat glömma hur de var flyktingar för 20 – 25 år sedan, hur de gick igenom en grym resa för att sedan komma till Finland och hur Finland tog emot dem och behandlade dem och hur Finland behandlar de nuvarande flyktingar.
Varför jag blev och skriva om detta nu – jo för jag är så trött och arg på det som händer – hur en jävel psyko idiot som har även överkommit Hitlers grymhet kunnat svänga upp och ner på ett land som Amerika och förstöra för många människor inte bara flyktingar utan även amerikanska medborgare.
Det jag inte förstår är hur Amerika kunde välja honom som president då han heltiden i förväg meddelade vad han skulle göra.
Idag befinner sig världen i mer fara än då den befann sig under Hitlers tid – och en sak är säkert att det finns goda människor kvar, att se alla miljoner som protesterade emot honom bevisade att människor av den goda sorten finns och det finns ännu flera men som fortfarande inte vågar ställ sig upp.
Det jag så skulle önska är att det finländska folket skulle våga och vara mer modiga, för deras stöd och röst är vapnet mot orättvisan som händer, för jag vet en sak att jag vill verkligen inte förlora de jag älskar och absolut inte den man jag älskar för jag kan inte vara utan honom, lika som många andra finska kvinnor som är rädda att de kommer att förlora de män de valt att ingå ett liv med för då landets statsminister lovade dem ett nytt hem – och deras slutliga tillfälliga hem blev den där separerade fängelsecellen på Mäntsälä där man hade kriminella att sitta inne för att få sitt dom och idag sitter det asylsökande som väntar på att sina dödsdom om att tvångs utvisas till Irak.
Hur kommer det säg att Finland är så jävlar modigt som bryter mot grundlagarna och de internationella överenskommelserna om att ta emot flyktingar och att behandla alla flyktingar jämlikt.
Men Finland gör det inte – för idag så har Finland börjat ge förrätt till asylsökande från Mosul och Syrien – medan irakiska asylsökande från Kirkuk, mellersta och södra Irak på ett annat sätt – de anser dem utanför fara zonen, vilket är bullshit! för i södra Irak vid Basra har det varit en masskidnappning för att inte tala om Bagdad som har varit utsatt för våld sedan 31.12.2016
Det jag bara vill är att gå och lägga mig och vakna upp imorgon och inse att det hela har varit en dröm och allt är bra och världen inte är så ondskefull som den är och Finland som jag kallade för hem inte är så omänsklig som den är.
Är det mycket begärt? Att låta människor som kommit till ert land för att söka skydd få stanna? Är det mycket begärt att inte ta ifrån oss de vi älskar? Är det mycket begärt att vi alla kan leva tillsammans – vi är människor och ingen av oss är någons fiende.
Jag önskar verkligen att vi snart kan alla leva tillsammans, att Finland låter dessa familjer och män som flytt hit få stanna och respektera dem och ge dem ett nytt hem. Att låta dessa barn få växa upp i ett land som har den bästa utbildningen i världen – att skapa en ny generation av barn från andra ställen i världen – Finland, behandla oss jämlikt vi vill inget av dig, vi vill stanna här för att vi vill att du skall vara vårt nya hem.